The Pantteri Conspiracy...
Hyvää Ja Joulua har gjort det igen. Nu ska ny journalistikhistoria skrivas.
Folk kallar dem Pantteri Mix. Lyckopiller, den färgade glädjen. Men är det en falsk värld vi lever i? Vi känner ju alla bibelhistorien där den lömska pantern matar Adam och Eva med frukt från kunskapens träd. Hyvää Ja Joulua bestämde sig för att sätta Pantteri Mix på prov, rannsaka märket ända ner till gräsrotsnivå.
Hyvää Ja Joulua decided to invästigäte.
Vad vi fann var något så ondskefullt och makabert att våra tennissockor rullades ner till anklarna. Våra liv kan aldrig bli detsamma igen. Har ni någonsin stannat upp och tänkt efter: Hur många stycken godsaker finns det egentligen per färg i en Pantteri Mix-påse? Nä, det har ni antagligen inte, men det har vi. Vi valde slumpmässigt en Pantteri Mix-påse för att ta reda på just detta. Detta var vad vi kom fram till:
Gröna: 20 st
Gula: 13 st
Röda: 14 st
Orangea: 21st
Men vänta nu, glömde vi inte en färg? Jo just det...
SVARTA: 73 MADDERFAXXING ST!!1!
Helt sjukt, tycker vi.
//Hyvää och Joulua
Folk kallar dem Pantteri Mix. Lyckopiller, den färgade glädjen. Men är det en falsk värld vi lever i? Vi känner ju alla bibelhistorien där den lömska pantern matar Adam och Eva med frukt från kunskapens träd. Hyvää Ja Joulua bestämde sig för att sätta Pantteri Mix på prov, rannsaka märket ända ner till gräsrotsnivå.
Hyvää Ja Joulua decided to invästigäte.
Vad vi fann var något så ondskefullt och makabert att våra tennissockor rullades ner till anklarna. Våra liv kan aldrig bli detsamma igen. Har ni någonsin stannat upp och tänkt efter: Hur många stycken godsaker finns det egentligen per färg i en Pantteri Mix-påse? Nä, det har ni antagligen inte, men det har vi. Vi valde slumpmässigt en Pantteri Mix-påse för att ta reda på just detta. Detta var vad vi kom fram till:
Gröna: 20 st
Gula: 13 st
Röda: 14 st
Orangea: 21st
Men vänta nu, glömde vi inte en färg? Jo just det...
SVARTA: 73 MADDERFAXXING ST!!1!
Helt sjukt, tycker vi.
//Hyvää och Joulua
Offentligt meddelande 23
Korporationen kan härmed bekräfta de rykten som sedan en tid tillbaka har varit på allas läppar.
Vi har expanderat vår verksamhet.
Under ett extra insatt, specialmöte har vi beslutat att utvidga vårt bloggimperium och på samma gång pröva nya bloggtjänster. Vi har nu skapat tre nya bloggar:
Hyvääs blogg
Jouluas blogg
Korporationens politikblogg
Syftet är helt enkelt att skapa någon form av reda i kaoset och att vårt skrivande ska ta fart igen. Hyvääs blogg, som främst kommer gå under namnet Life of Peik, är en mer dagboksliknande och vardaglig blogg där Hyvää kommer skriva nästintill varje dag i. Samma gäller för Jouluas blogg (Life of Oolez).
Politikbloggen däremot kommer vara något som vi mer sällan skriver i (jämför vår tidigare aktivitet fram till nu), och som kommer handla om, ja, ni vet redan. Politik. Vi gjorde en helt egen blogg för det, så att ni slipper läsa sådant om ni inte vill.
Kommer denna blogg att finnas kvar undrar ni säkert? Ja, det kommer den. Vi kommer antagligen lägga upp gemensamma reportage här och dylikt (ungefär lika ofta som vi tidigare gjort, d.v.s. sjukt sällan), men när sådant händer meddelar vi nog det på de övriga bloggarna.
/Joulua
Vi har expanderat vår verksamhet.
Under ett extra insatt, specialmöte har vi beslutat att utvidga vårt bloggimperium och på samma gång pröva nya bloggtjänster. Vi har nu skapat tre nya bloggar:
Hyvääs blogg
Jouluas blogg
Korporationens politikblogg
Syftet är helt enkelt att skapa någon form av reda i kaoset och att vårt skrivande ska ta fart igen. Hyvääs blogg, som främst kommer gå under namnet Life of Peik, är en mer dagboksliknande och vardaglig blogg där Hyvää kommer skriva nästintill varje dag i. Samma gäller för Jouluas blogg (Life of Oolez).
Politikbloggen däremot kommer vara något som vi mer sällan skriver i (jämför vår tidigare aktivitet fram till nu), och som kommer handla om, ja, ni vet redan. Politik. Vi gjorde en helt egen blogg för det, så att ni slipper läsa sådant om ni inte vill.
Kommer denna blogg att finnas kvar undrar ni säkert? Ja, det kommer den. Vi kommer antagligen lägga upp gemensamma reportage här och dylikt (ungefär lika ofta som vi tidigare gjort, d.v.s. sjukt sällan), men när sådant händer meddelar vi nog det på de övriga bloggarna.
/Joulua
Håll i er nu...
...snart händer det!
Var vaksamma!
Var vaksamma!
De ludna benens era är förbi.
Dåliga nyheter, gott folk.
Alla dessa år har vi levt i en illusion. Allt det vi hållit kärt visade sig vara inget annat än en bluff. En hemsk lögn. Guds slughet har än en gång överlistat oss. Han har överrumplat oss när vi var som svagast.
Tydligen fungerar inte håriga/pälsiga ben som fästingvärn.
All denna tid har vi håriga män och kvinnor vandrat runt, omedvetna om den enorma fara som lurat bland floran. Vi har skrattat och ropat glåpord åt de mer aerodynamiska personerna, men ack så fel vi har haft. Vårt enda och sista trumfkort är nu förlorat. Nu ser vi bara ludet gamla ut. Nu är det bara att lära sig fäktas med fästingarna.
/Joulua
Alla dessa år har vi levt i en illusion. Allt det vi hållit kärt visade sig vara inget annat än en bluff. En hemsk lögn. Guds slughet har än en gång överlistat oss. Han har överrumplat oss när vi var som svagast.
Tydligen fungerar inte håriga/pälsiga ben som fästingvärn.
All denna tid har vi håriga män och kvinnor vandrat runt, omedvetna om den enorma fara som lurat bland floran. Vi har skrattat och ropat glåpord åt de mer aerodynamiska personerna, men ack så fel vi har haft. Vårt enda och sista trumfkort är nu förlorat. Nu ser vi bara ludet gamla ut. Nu är det bara att lära sig fäktas med fästingarna.
/Joulua
Bananskalspringlesgrav.
Jag är där igen nu. Jag spelar. Det enda som vittnar om ett potentiellt nytt spelberoende är den tomma Pringlesburken* dekorerat med ett bananskal på toppen. Ni vet, man blir ju lite äcklig av sig när man spelar. Bananskal på pringlesburk-äcklig.
Det har även framkommit att jag ska ut till landet över tisdag-onsdagnatt. Närmare bestämt Sund (går det att bestämma närmare än så? Rätt så nära slottet?). Det är i alla fall ett rött hus. Röda hus är nämligen jävligt få här i världen, särskilt på landsbygden.
/Joulua
*Pringlesburkens uppfinnare har på senare tid fått en släng av död. Han har på egen begäran (han begärde detta före avlidandet) fått lov att bli begravd i en pringlesburk. Jag undrar bara om han kremerats för att passa bättre in i burken, eller om de byggt en jättestor burk. Tänk vilka stora chips det skulle rymmas i en sådan!
Dessa grymma scener kunde beskådas under olika krig och konflikter. Massgravar innehållande pringlesuppfinnare.
Det har även framkommit att jag ska ut till landet över tisdag-onsdagnatt. Närmare bestämt Sund (går det att bestämma närmare än så? Rätt så nära slottet?). Det är i alla fall ett rött hus. Röda hus är nämligen jävligt få här i världen, särskilt på landsbygden.
/Joulua
*Pringlesburkens uppfinnare har på senare tid fått en släng av död. Han har på egen begäran (han begärde detta före avlidandet) fått lov att bli begravd i en pringlesburk. Jag undrar bara om han kremerats för att passa bättre in i burken, eller om de byggt en jättestor burk. Tänk vilka stora chips det skulle rymmas i en sådan!
Dessa grymma scener kunde beskådas under olika krig och konflikter. Massgravar innehållande pringlesuppfinnare.
Kattfråga
Varför har vissa katter endast ett sätt att visa uppskattning på? Och varför involveras deras klor och ens hud nästan alltid i detta sätt?
...och nu!
Sådär, nu tycker jag nog det gått en tillräcklig tid sedan det senaste inlägget. Jag har försökt bygga upp en spänning här och jag tror nog ni måste medge att rätt så överraskade är ni nog. Jepp, denna månadslånga tystnad är bara ett PR-trick från korporationens sida, gott folk!
Bloggen har flyttats till något som heter publishme.se. Jag misstänker att det är något omfattande arbete från blogg.ses sida, eftersom jag har då fan inte gjort något på jättelänge. Men ni kan vara lugna, har ni hittat hit igen så vet ni ju bloggens adress (vilket torde vara densamma som förut).
---
Sommarlovet har börjat och därmed badsäsongen likaså! Vattnet är nordiskt nog kallt men icke desto mindre badvänligt. Jag själv har redan varit tre (3) gånger till Nabben detta sommarlov. Staden har tydligen varit och restaurerat lite där då jag märkte redan första gången att algerna inte var där i år, men istället är hela bottnen täckt av, ja, något grönt, mjukt och ludet. De har även beslutat att flytta strandkanten längre fram för man ska ska slippa kilometervandringen ner till simdugligt djup.
Stranden är extra trevlig också nu när alla yppiga flicksnärtor kommer för att sola på stranden. Dock brukar de avlägsna sig rätt så tidigt i och med mitt gängs ankomst. Jag antar att vårt skrikande, fånstirrande och allmänt förargelseväckande beteende är att tacka för det. Vi är helt enkelt inte gjorda för att vistas bland folket. MEN! Jag har löst det problemet! Om man går på kvällen är det bara småbarn där. Konstigt nog är deras beteende nästintill identiskt med vårt. Därför passar vi bättre in där. Tyvärr.
/Joulua
Bloggen har flyttats till något som heter publishme.se. Jag misstänker att det är något omfattande arbete från blogg.ses sida, eftersom jag har då fan inte gjort något på jättelänge. Men ni kan vara lugna, har ni hittat hit igen så vet ni ju bloggens adress (vilket torde vara densamma som förut).
---
Sommarlovet har börjat och därmed badsäsongen likaså! Vattnet är nordiskt nog kallt men icke desto mindre badvänligt. Jag själv har redan varit tre (3) gånger till Nabben detta sommarlov. Staden har tydligen varit och restaurerat lite där då jag märkte redan första gången att algerna inte var där i år, men istället är hela bottnen täckt av, ja, något grönt, mjukt och ludet. De har även beslutat att flytta strandkanten längre fram för man ska ska slippa kilometervandringen ner till simdugligt djup.
Stranden är extra trevlig också nu när alla yppiga flicksnärtor kommer för att sola på stranden. Dock brukar de avlägsna sig rätt så tidigt i och med mitt gängs ankomst. Jag antar att vårt skrikande, fånstirrande och allmänt förargelseväckande beteende är att tacka för det. Vi är helt enkelt inte gjorda för att vistas bland folket. MEN! Jag har löst det problemet! Om man går på kvällen är det bara småbarn där. Konstigt nog är deras beteende nästintill identiskt med vårt. Därför passar vi bättre in där. Tyvärr.
/Joulua
Chatutdrag med yrkesskoleelev.
Följande är ett utdrag ur en konversation mellan mig (Joulua) och en vän (Mbe). Alla namn som förekommer i chatten har ändrats, för att vi är så åländska av oss. Jag vill observera om att följande konversation inte nödvändigtvis speglar korporationens åsikter om Ålands Yrkesskola, men så när som. Det var ett djärvt beslut av korporationscensuren att låta detta material publiceras, då det strider mot vår policy att publicera allt annat än objektiva synpunkter på saker och ting.
Joulua sanoo: vi såg på american history x på engelskan igår
Mbe sanoo: aha
Mbe sanoo: vi har sett den på engelskan och på svenskan XD
Joulua sanoo: wtf?
Mbe sanoo: yeee
Mbe sanoo: det är så vi rullar
Mbe sanoo: som små huuror
Joulua sanoo: bra koordinerat från skolans sida igen
Mbe sanoo: hahahaha
Mbe sanoo: yee
Joulua sanoo: eller ska jag säga ladugården rofl
Mbe sanoo: nu förtiden har vi mera håltimmar
Mbe sanoo: idag på matten så lekte vi :P
Mbe sanoo: fastän vi hade saker att göra
Mbe sanoo: det gick ut på att läraren skrev en sak på ett papper och sen skulle en ur varje lag rita det
Mbe sanoo: vi blev totalägda
Mbe sanoo: ja va den som tog hem alla poäng till vårt lag åtminstone
Mbe sanoo: och mr. Jalapeño satt längstbak och sov
Mbe sanoo: rofl
Mbe sanoo: maaan
Mbe sanoo: det är ju chill
Mbe sanoo: int kan vi rå för att våra lärare total suger på sitt yrke
PS. Hoppas inte ordet 'sanoo' vållat allt för stora problem i att förstå texten. 'Sanoo' är det finska ordet (tredje person singularis) för verbet 'säger'. DS.
Joulua sanoo: vi såg på american history x på engelskan igår
Mbe sanoo: aha
Mbe sanoo: vi har sett den på engelskan och på svenskan XD
Joulua sanoo: wtf?
Mbe sanoo: yeee
Mbe sanoo: det är så vi rullar
Mbe sanoo: som små huuror
Joulua sanoo: bra koordinerat från skolans sida igen
Mbe sanoo: hahahaha
Mbe sanoo: yee
Joulua sanoo: eller ska jag säga ladugården rofl
Mbe sanoo: nu förtiden har vi mera håltimmar
Mbe sanoo: idag på matten så lekte vi :P
Mbe sanoo: fastän vi hade saker att göra
Mbe sanoo: det gick ut på att läraren skrev en sak på ett papper och sen skulle en ur varje lag rita det
Mbe sanoo: vi blev totalägda
Mbe sanoo: ja va den som tog hem alla poäng till vårt lag åtminstone
Mbe sanoo: och mr. Jalapeño satt längstbak och sov
Mbe sanoo: rofl
Mbe sanoo: maaan
Mbe sanoo: det är ju chill
Mbe sanoo: int kan vi rå för att våra lärare total suger på sitt yrke
PS. Hoppas inte ordet 'sanoo' vållat allt för stora problem i att förstå texten. 'Sanoo' är det finska ordet (tredje person singularis) för verbet 'säger'. DS.
The Rebirth of Internet.
Tydligen har det konspirerats fritt och ohämmat om min kära snuvpumps öde nu när jag, självutnämnd censurerare på korporationen, ej haft möjlighet att tillgå materialet som distribuerats här på bloggen.
Min dator, eller främst min internetuppkopplings, funktionsduglighet har, som tidigare nämnts, nått till tidigare ouppnådda bottennoteringar. Under åtminstone en rätt så eventuellt ganska lång tid har jag knappt lyckats öppna någon som helst sida på internet. Varken YouTube eller bloggen. De båda stöttepelarna för hela internets överlevnad som social mötesplats. Men ej är undrens tid förbi. Mitt gratis anti-virusprogram upptäckte nämligen idag, den 22 april 2008, att jag haft två trojanska hästar gömda på min hårddisk. När dessa inkräktare försatts ur spel, kunde jag till min stora förvåning upptäcka att internet fungerade till 100% igen. Webbläsaren öppnade allt i ett huj. MSN Messenger startade på första försöket igen (utan att behöva utföra felsökningar!).
Allmän fråga: Hur kommer det sig då att anti-virusprogrammet hittade de två trojanska hästarna först nu och inte tidigare? Jag har ju trots allt inställt så att anti-virusprogrammet automatiskt skannar igenom datorn efter virus VARJE dag.
Allmänt svar: Jag brukar ha för vana att stänga av skanningen direkt, eftersom det slöar ner datorn så fasligt. Idag passade jag dock på att besöka WC medan datorn startade. Anti-virusprogrammet hann därför skanna lite mer än de där samma filerna som den vanligtvis bara hinner med. Efter mången vecka har mitt skithus satt stopp för mitt lilla U-landsäventyr.
/Joulua
Min dator, eller främst min internetuppkopplings, funktionsduglighet har, som tidigare nämnts, nått till tidigare ouppnådda bottennoteringar. Under åtminstone en rätt så eventuellt ganska lång tid har jag knappt lyckats öppna någon som helst sida på internet. Varken YouTube eller bloggen. De båda stöttepelarna för hela internets överlevnad som social mötesplats. Men ej är undrens tid förbi. Mitt gratis anti-virusprogram upptäckte nämligen idag, den 22 april 2008, att jag haft två trojanska hästar gömda på min hårddisk. När dessa inkräktare försatts ur spel, kunde jag till min stora förvåning upptäcka att internet fungerade till 100% igen. Webbläsaren öppnade allt i ett huj. MSN Messenger startade på första försöket igen (utan att behöva utföra felsökningar!).
Allmän fråga: Hur kommer det sig då att anti-virusprogrammet hittade de två trojanska hästarna först nu och inte tidigare? Jag har ju trots allt inställt så att anti-virusprogrammet automatiskt skannar igenom datorn efter virus VARJE dag.
Allmänt svar: Jag brukar ha för vana att stänga av skanningen direkt, eftersom det slöar ner datorn så fasligt. Idag passade jag dock på att besöka WC medan datorn startade. Anti-virusprogrammet hann därför skanna lite mer än de där samma filerna som den vanligtvis bara hinner med. Efter mången vecka har mitt skithus satt stopp för mitt lilla U-landsäventyr.
/Joulua
Att fela är mänskligt, och Hyvää är extra mänsklig.
Här kommer nu ett till inlägg, endast en vecka senare än det senaste (visst bara regnar inläggen in till bloggen på sistone?). Några riktiga framsteg har inte gjorts på frågan om vilken domän Hyvää ja Joulua skall packa iväg till, men blogspot.com ser ut att vara huvudkandidaten. De olika alternativen skall tas upp omgående på nästa bolagsstämma, där också åtgärder till Jouluas datakommunikationsproblem måste diskuteras. Situationen är nämligen så att Jouluas datamaskin har sett sina bästa dagar, och för att han överhuvudtaget skall ha möjlighet att plira upp texter på denna sida han också måste sällsamt gryende maskineri införskaffas å det snaraste. Den egentliga frågan är: Vad ska företas den förbrukade datorn? Vad händer med den? Borde vi
Att fela är mänskligt, säger de. (Vilka är de?) Det uttrycket fick jag en god dos av för några dagar sedan. Faktiskt hela 5 dagar sedan, vilken effektivitet man har här på bloggen! Detta borde ha skriberats om för länge sedan. Hursomhelst.
I tisdags hände detta. Skolan började 11.55 för mig, och jag njöt av varje sekund av lättjan jag fick åtnjuta denna förmiddag. Jag vaknade cirka 10.00 och steg upp. Min plan hade från början varit att fara till skolan vid 11-taget och utnyttja lunchen där, men så tittade jag till matlistan på skolans internäthemsida och såg att denna dag serverades det kalops. Jag gillar inte kalops. Därför tänkte jag för mig själv, i vulgär anda: Fuck that!
Klockan var 10.30, och nu hade jag dock ett problem, ty var skulle jag nu spisa frukost? Mitt i mina tankar ringde Chokladpojken mig, tämligen oväntat. Skolan hade nämligen vid detta lag slutat för dagen för honom (Ålands Yrkes"skola", säger jag bara), och passligt nog undrade han om jag ville komma med honom och smörja kråset någonstans. Perfekt! Så vi, de äkta nyttighetsnutritionssupportrar som vi är, styrde kosan mot Shell Select.
Där satt vi utanför vid ett bord i solskenet och åt French hot dogs, som vi sköljde ner med diverse läskedrycker. Vi pratade och lyssnade på musik. Jag tittade upp mot den blåa, molnfria himlen och log. Detta var livet. Så när tiden var kommen for jag till skolan, nöjd och mätt i magen. Men väänta nu, detta verkar väl lite för idylliskt, eller hur? Där har ni precis rätt, för gissa vad?
Under hela denna tid hade jag egentligen två timmar geografi.
Jag hade gjort en miss i schemaplaneringen. Geografin var uppdelad på två block, vilket jag hade missat, därför förmodade jag att jag började 11.55, medan jag egentligen började 9.45. Hahaa...ha... ja, livet är allt bra roligt ibland.
Vad har jag då lärt mig av detta? Egentligen endast något jag redan var medveten om: Shell Select har förbannat goda French dogs!
Dagens musiktips: Snoop Dogg - Can't Say Goodbye
//Hyvää
- dänga den till aldrig tidigare sedd misär med hjälp av en slägga...
- kuta högst upp i vattentornet söder om Östra hamnen och obarmhärtigt slunga den ner i de förrädiska klipporna som kantar kustlinjen...
- eller låta en häst urinera på den och hälla lingonsylt ovanpå, varpå vi infiltrerar Danne Sundmans hem och byter ut hans datamaskin mot vårt synnerligen motbjudande verk?
Att fela är mänskligt, säger de. (Vilka är de?) Det uttrycket fick jag en god dos av för några dagar sedan. Faktiskt hela 5 dagar sedan, vilken effektivitet man har här på bloggen! Detta borde ha skriberats om för länge sedan. Hursomhelst.
I tisdags hände detta. Skolan började 11.55 för mig, och jag njöt av varje sekund av lättjan jag fick åtnjuta denna förmiddag. Jag vaknade cirka 10.00 och steg upp. Min plan hade från början varit att fara till skolan vid 11-taget och utnyttja lunchen där, men så tittade jag till matlistan på skolans internäthemsida och såg att denna dag serverades det kalops. Jag gillar inte kalops. Därför tänkte jag för mig själv, i vulgär anda: Fuck that!
Klockan var 10.30, och nu hade jag dock ett problem, ty var skulle jag nu spisa frukost? Mitt i mina tankar ringde Chokladpojken mig, tämligen oväntat. Skolan hade nämligen vid detta lag slutat för dagen för honom (Ålands Yrkes"skola", säger jag bara), och passligt nog undrade han om jag ville komma med honom och smörja kråset någonstans. Perfekt! Så vi, de äkta nyttighetsnutritionssupportrar som vi är, styrde kosan mot Shell Select.
Där satt vi utanför vid ett bord i solskenet och åt French hot dogs, som vi sköljde ner med diverse läskedrycker. Vi pratade och lyssnade på musik. Jag tittade upp mot den blåa, molnfria himlen och log. Detta var livet. Så när tiden var kommen for jag till skolan, nöjd och mätt i magen. Men väänta nu, detta verkar väl lite för idylliskt, eller hur? Där har ni precis rätt, för gissa vad?
Under hela denna tid hade jag egentligen två timmar geografi.
Jag hade gjort en miss i schemaplaneringen. Geografin var uppdelad på två block, vilket jag hade missat, därför förmodade jag att jag började 11.55, medan jag egentligen började 9.45. Hahaa...ha... ja, livet är allt bra roligt ibland.
Vad har jag då lärt mig av detta? Egentligen endast något jag redan var medveten om: Shell Select har förbannat goda French dogs!
Dagens musiktips: Snoop Dogg - Can't Say Goodbye
//Hyvää
Vart går våra skattepengar?
Bloggen hade tappat medvetandet och fallit i koma, en koma som kom att vara längre än någon på korporationen kunnat tro. Återupplivningsförsök gjordes och förgäves, men nu har vi sent omsider lyckats. Dock är återuppvaknandet endast tillfälligt. Det är en sorg att säga detta, men... jag är rädd att denna blogg inte har många dagar kvar att leva. Men vi ska göra det så bekvämt för den som möjligt. Jag lovar er att den kommer att få avnjuta ett lugnt och fridfullt insomnande...
Detta är förstås inte (för evigt i alla fall) slutet för Hyvää ja Joulua i sig, däremot är denna sida på sin ålders höst. Vi på korporationen är på jakt efter en ny domän att bosätta, att kolonisera, vi söker nytt, fräscht blod. Tillsvidare kan vissa korta och snärtiga skrivelser publiceras, och vi meddelar såklart när vi hittat en ny stadigvarande boning samt var man kan finna den.
The 2nd rebirth of Hyvää ja Joulua nalkas...
Nu till självaste saken, den aktuella frågan, det eldfängda trångmålet, texten som binds till rubriken.
I höstas valdes, som alla (ålänningar) säkert är medvetna om, nytt lagting, nya styrelser, nya you-name-it. Det blev något av ett regimskifte. Allt gammalt skulle bort och radikala förändringar tog vid. De nya makthavarna satte igång nyskapande projekt. Vissa var makalösa, exceptionella projekt utan sitt like (Då talar jag såklart om den sprillans nya rastgården för hundar vid Nabben. Är de inte genier, de där kostymnissarna?), MEN nödvändigheten av vissa andra projekt kan man ifrågasätta. Hyvää ja Joulua grävde djupt, djupt i Mariehamns stadsbudget och for ut bland folket på inspektionsfärder, och vi hittade något vi aldrig kunnat föreställa oss. Gott folk, detta är stadens nyaste budgetinvestering:
Och vad är nu detta, kanske ni frågar er? Ja, jag citerar stadsbudgeten: "Vårsäsongens vägunderlagsvätningsinvesteringsprojekt". Varje morgon skickas helt enkelt ut ett antal maskiner som belägger våta gator med ett jämnt lager vätska. Just på denna bild har det där med "ett jämnt lager" nog gått sanitärsarbetaren förbi. Cykeln har placerats i mellangrunden (den är ju varken i förgrunden eller bakgrunden egentligen) för att ge er ett perspektiv på vätskeansamlingarnas omfattning.
Vi hade även turen att få ett par bilder på en av dessa maskiner i arbete.
Detta är förstås inte (för evigt i alla fall) slutet för Hyvää ja Joulua i sig, däremot är denna sida på sin ålders höst. Vi på korporationen är på jakt efter en ny domän att bosätta, att kolonisera, vi söker nytt, fräscht blod. Tillsvidare kan vissa korta och snärtiga skrivelser publiceras, och vi meddelar såklart när vi hittat en ny stadigvarande boning samt var man kan finna den.
The 2nd rebirth of Hyvää ja Joulua nalkas...
Nu till självaste saken, den aktuella frågan, det eldfängda trångmålet, texten som binds till rubriken.
I höstas valdes, som alla (ålänningar) säkert är medvetna om, nytt lagting, nya styrelser, nya you-name-it. Det blev något av ett regimskifte. Allt gammalt skulle bort och radikala förändringar tog vid. De nya makthavarna satte igång nyskapande projekt. Vissa var makalösa, exceptionella projekt utan sitt like (Då talar jag såklart om den sprillans nya rastgården för hundar vid Nabben. Är de inte genier, de där kostymnissarna?), MEN nödvändigheten av vissa andra projekt kan man ifrågasätta. Hyvää ja Joulua grävde djupt, djupt i Mariehamns stadsbudget och for ut bland folket på inspektionsfärder, och vi hittade något vi aldrig kunnat föreställa oss. Gott folk, detta är stadens nyaste budgetinvestering:
Och vad är nu detta, kanske ni frågar er? Ja, jag citerar stadsbudgeten: "Vårsäsongens vägunderlagsvätningsinvesteringsprojekt". Varje morgon skickas helt enkelt ut ett antal maskiner som belägger våta gator med ett jämnt lager vätska. Just på denna bild har det där med "ett jämnt lager" nog gått sanitärsarbetaren förbi. Cykeln har placerats i mellangrunden (den är ju varken i förgrunden eller bakgrunden egentligen) för att ge er ett perspektiv på vätskeansamlingarnas omfattning.
Vi hade även turen att få ett par bilder på en av dessa maskiner i arbete.
Hur mycket läggs ner på detta projekt? Vi på korporationen fick aldrig säkra uppgifter, men har hört från mediokert pålitliga källor att det ska gå åt cirka 700 milj. euro till detta projekt...per kvartal. Detta betyder för budgeten att sjukvården helt och hållet har slopats och många andra områden tvingats skära ner. Hårdast drabbad av reformen blev Barbro Sundback.
Så varför görs då detta egentligen, varför lägga sådana enorma summor på "Vårsäsongens vägunderlagsvätningsinvesteringsprojekt"? En anonym talesperson sade till korporationen i en exklusiv intervju, att det ska ge bättre grepp på vägbanorna av att blöta underlaget en aning. "Sånt gör di ju på lande' också, vetni."
Nu verkar ju bara naturen göra ett ganska bra arbete själv med detta, speciellt en halvregnig och mulen dag som denna söndag den 13 april 2008.
Känns detta inte lite onödigt att lägga 80% av vår budget på detta? Detta är endast en ny fluga i raden av onödiga projekt, som KK-huset. Vad ska man med ett KK-hus till, man kan väl lika gärna utöva vänskapliga sexakter i vilket sovrum som helst..?
Det är dags för en förändring. Bröder och systrar, i morgon marscherar vi mot stadshuset och bojkottar "Vårsäsongens vägunderlagsvätningsinvesteringsprojekt"!
//Hyvää
PS. Kan detta vara det längsta inlägget i mannaminne? Jag håller det som huvudkandidat i alla fall.
Så varför görs då detta egentligen, varför lägga sådana enorma summor på "Vårsäsongens vägunderlagsvätningsinvesteringsprojekt"? En anonym talesperson sade till korporationen i en exklusiv intervju, att det ska ge bättre grepp på vägbanorna av att blöta underlaget en aning. "Sånt gör di ju på lande' också, vetni."
Nu verkar ju bara naturen göra ett ganska bra arbete själv med detta, speciellt en halvregnig och mulen dag som denna söndag den 13 april 2008.
Känns detta inte lite onödigt att lägga 80% av vår budget på detta? Detta är endast en ny fluga i raden av onödiga projekt, som KK-huset. Vad ska man med ett KK-hus till, man kan väl lika gärna utöva vänskapliga sexakter i vilket sovrum som helst..?
Det är dags för en förändring. Bröder och systrar, i morgon marscherar vi mot stadshuset och bojkottar "Vårsäsongens vägunderlagsvätningsinvesteringsprojekt"!
//Hyvää
PS. Kan detta vara det längsta inlägget i mannaminne? Jag håller det som huvudkandidat i alla fall.
Hyvääs karonkareflektioner.
Här kommer min, helt från Joulua skilda, tolkning av det årliga tortyrevenemang i Ålands Lyceum som i folkmun kallas Karonka. Publiceringen av mina tankar och synpunkter har varit sen, ej är heller orsakerna många till detta, men jag kan säga som så att jag suttit med näsan i en historiabok stora delar av veckoslutet. Med detta menar jag inte att jag från kroppen avlägsnat näsan och placerat den mellan sidorna för att sedan lägga undan boken, utan jag har, enkelt uttryckt, LÄST boken. En hel del. Herran pieksut vad jobbigt det blev. Båda läsandet och den här förklaringen. Man blir ju svettig och suicidiumal med mindre.
Joulua och jag undrade båda precis vad som komma skulle när vi traskade från våra cyklar och mot ingången till skolan. Då såg vi den. Banderollen. "Viking Line" stod det. Jag som är så klipsk kunde såklart på momangen luska ut att skolbyggnaden gjorts om till ett nätt litet flytetyg. En besättning för fartyget hade även utnämnts, och nöjsamt nog fick vi se att vår intendent på jollen var ingen mindre än självaste Lenin. Hade man tur (eller hur man ska uttrycka sig) fick man även se intendenten, vingligt stapplande med en vodkaflaska, i egen hög person genom korridorerna (hög person, med vodkaflaska, hajar ni? aahaha!).
Klassrummen som vi skulle gästa var alla designade för att bejaka stereotyperna på Finlandsbåtarna. Även klasserna själva hade fått vissa folkgrupper att efterlikna. Mitt hjärta brast när jag till min stora besvikelse fick se att min klass fått temat "svenskar". Som om det inte vore nog, fick jag mitt hår bakåtslickat med (kändes det som) en hel nedrans burk gelé, eller vad det nu var, jag sorterar allt under kategorin "gegga", samt en extremt hårt åtsittande jersey och en skylt på vilken det stod "brat". Men det värsta av allt var nog ändå när vi i slutet av Karonkan tvingades sitta och skrika ut "SVERIGE!!" i gympasalen. Vilket landsförräderi. Jag kände mig sannerligen hemsk.
En skojig detalj vi fick åtnjuta vad utropen i högtalarna. Grovt sett lät ett (eller egentligen två, men de hörde ihop med varann) av dess utrop som följer:
*Beep!*
Utropare 1 (kvinnoröst): Klass (klassnamn)*, vi har en viss (för- och efternamn på elev)* här som tappat bort sig. Hon är ensam och rädd, var snäll och kom och hämta henne. Hon väntar i informationen.
*Beep!*
Utropare 2 (irriterad mansröst): Hon luktar fisk också, vi vill inte ha henne här!
* = Kommer inte ihåg vilken klass ej heller namnet på eleven.
Varje års Karonka putsar eleverna upp lärarrummet, och i år var lärarrummet något alldeles extra. Väggarna och fönstren hade tapetserats, stolarna beklätts, borden dukats, allt med chipspåsematerial. Till och med dörröppningen hade prydats med en flugfångare av samma material. Dessutom hade potatis spritts runt rummet i olika gömmor. Hohho. Jag hörde även att det ett år monterats in en hel bil i lärarrummet. Vilket engagemang ändå.
Allt som allt skulle jag vilja kommentera årets Karonka på följande sätt: Bra. Kanske till och med mycket bra. Men jag får akta mig med hur mycket beröm jag ger, det kan ju gå abiturienterna åt huvudet att få beröm av en sådan ikon som Hyvää. Men bra var det i alla fall.
//Hyvää
Joulua och jag undrade båda precis vad som komma skulle när vi traskade från våra cyklar och mot ingången till skolan. Då såg vi den. Banderollen. "Viking Line" stod det. Jag som är så klipsk kunde såklart på momangen luska ut att skolbyggnaden gjorts om till ett nätt litet flytetyg. En besättning för fartyget hade även utnämnts, och nöjsamt nog fick vi se att vår intendent på jollen var ingen mindre än självaste Lenin. Hade man tur (eller hur man ska uttrycka sig) fick man även se intendenten, vingligt stapplande med en vodkaflaska, i egen hög person genom korridorerna (hög person, med vodkaflaska, hajar ni? aahaha!).
Klassrummen som vi skulle gästa var alla designade för att bejaka stereotyperna på Finlandsbåtarna. Även klasserna själva hade fått vissa folkgrupper att efterlikna. Mitt hjärta brast när jag till min stora besvikelse fick se att min klass fått temat "svenskar". Som om det inte vore nog, fick jag mitt hår bakåtslickat med (kändes det som) en hel nedrans burk gelé, eller vad det nu var, jag sorterar allt under kategorin "gegga", samt en extremt hårt åtsittande jersey och en skylt på vilken det stod "brat". Men det värsta av allt var nog ändå när vi i slutet av Karonkan tvingades sitta och skrika ut "SVERIGE!!" i gympasalen. Vilket landsförräderi. Jag kände mig sannerligen hemsk.
En skojig detalj vi fick åtnjuta vad utropen i högtalarna. Grovt sett lät ett (eller egentligen två, men de hörde ihop med varann) av dess utrop som följer:
*Beep!*
Utropare 1 (kvinnoröst): Klass (klassnamn)*, vi har en viss (för- och efternamn på elev)* här som tappat bort sig. Hon är ensam och rädd, var snäll och kom och hämta henne. Hon väntar i informationen.
*Beep!*
Utropare 2 (irriterad mansröst): Hon luktar fisk också, vi vill inte ha henne här!
* = Kommer inte ihåg vilken klass ej heller namnet på eleven.
Varje års Karonka putsar eleverna upp lärarrummet, och i år var lärarrummet något alldeles extra. Väggarna och fönstren hade tapetserats, stolarna beklätts, borden dukats, allt med chipspåsematerial. Till och med dörröppningen hade prydats med en flugfångare av samma material. Dessutom hade potatis spritts runt rummet i olika gömmor. Hohho. Jag hörde även att det ett år monterats in en hel bil i lärarrummet. Vilket engagemang ändå.
Allt som allt skulle jag vilja kommentera årets Karonka på följande sätt: Bra. Kanske till och med mycket bra. Men jag får akta mig med hur mycket beröm jag ger, det kan ju gå abiturienterna åt huvudet att få beröm av en sådan ikon som Hyvää. Men bra var det i alla fall.
//Hyvää
Jouluas karonkareflektioner.
Ja, inte har det väl lyckats undgå någon icke-grottboende här på Åland, att Ålands Lyceum har idkat karonka flitigt i åtminstone två timmar. Åtminstone i den bemärkelsen att de yngre och värnlösa ettorna och tvåorna blivit ofredade å det grövsta. Abiturienterna avrundar väl sina satanistsysslor med några kvällsfestiviteter.
Hela härligheten började med att jag, och min klass, satt på golvet tillsammans med den övriga skolan (förutom lärare och treor) i skolans gymnastiksal. Där satt vi en så pass god stund (hand i hand, på bödlarnas beordran) att mitt ändalykt sakta började göra sin existens hörd och protesterade envist mot trägolvsbehandlingen.
Därefter kom två finklädda herrar ut från diverse skrymslen och vrår, för att utföra någon form av "Rederiet möter planlöst pratande-sketch". Därefter slog de igång Boten Anna och ut ur rummets håligheter hoppade plötsligt ett myller av abiturienter ut. Jag har aldrig sett så många treor förr. Mindre än hälften av ansiktena var ens något bekanta. Jag misstänker att de hyrt in jämnåriga sadister, för att fylla ut lite helt enkelt.
Därefter utrymdes hela salen och alla försvann iväg på dagens äventyr. Min klass dirigerades direkt till ett litet hörn för att ta på oss för dagen adekvata kläder. Eftersom karonkans tema var en Viking Line-kryssning fick vi på oss (som sig bör) varsina Ville Viking-plastkepsar alternativt huckle, fast fastknutet på ett modernare sätt. Vi fick även lära oss en sång. Det var någon form av ett derivat/släkting till en snapsvisa. Lyriken var inget man glömde bort, då den endast bestod av orden Koskenkorva, heja heja, Koskenkorva, heja heja! (upprepat i alla oändlighet). Vi fick den stora förmånen att få sjunga den varje gång vi rörde oss mella olika rum. Underbart.
Ett fint inslag på Lusse-skutan var zigenarna (romer kanske det kallas?) som man så fördomsfullt och rasistiskt satt att gå runt och sno folks saker. Synd bara att de inte kompletterade det hela med judar som snor ens pengar och försöker sälja saker till en. Eller nej förresten, de finns väl inte på båtarna. Fel av mig.
Det räcker väl det, att ni inte tröttnar av för långa meddelanden. Karonkan blev i alla fall bra. Hela två timmar av ansiktsklotter, sexuella anspelningar och äckliga substanser i munnen.
/Joulua
Hela härligheten började med att jag, och min klass, satt på golvet tillsammans med den övriga skolan (förutom lärare och treor) i skolans gymnastiksal. Där satt vi en så pass god stund (hand i hand, på bödlarnas beordran) att mitt ändalykt sakta började göra sin existens hörd och protesterade envist mot trägolvsbehandlingen.
Därefter kom två finklädda herrar ut från diverse skrymslen och vrår, för att utföra någon form av "Rederiet möter planlöst pratande-sketch". Därefter slog de igång Boten Anna och ut ur rummets håligheter hoppade plötsligt ett myller av abiturienter ut. Jag har aldrig sett så många treor förr. Mindre än hälften av ansiktena var ens något bekanta. Jag misstänker att de hyrt in jämnåriga sadister, för att fylla ut lite helt enkelt.
Därefter utrymdes hela salen och alla försvann iväg på dagens äventyr. Min klass dirigerades direkt till ett litet hörn för att ta på oss för dagen adekvata kläder. Eftersom karonkans tema var en Viking Line-kryssning fick vi på oss (som sig bör) varsina Ville Viking-plastkepsar alternativt huckle, fast fastknutet på ett modernare sätt. Vi fick även lära oss en sång. Det var någon form av ett derivat/släkting till en snapsvisa. Lyriken var inget man glömde bort, då den endast bestod av orden Koskenkorva, heja heja, Koskenkorva, heja heja! (upprepat i alla oändlighet). Vi fick den stora förmånen att få sjunga den varje gång vi rörde oss mella olika rum. Underbart.
Ett fint inslag på Lusse-skutan var zigenarna (romer kanske det kallas?) som man så fördomsfullt och rasistiskt satt att gå runt och sno folks saker. Synd bara att de inte kompletterade det hela med judar som snor ens pengar och försöker sälja saker till en. Eller nej förresten, de finns väl inte på båtarna. Fel av mig.
Det räcker väl det, att ni inte tröttnar av för långa meddelanden. Karonkan blev i alla fall bra. Hela två timmar av ansiktsklotter, sexuella anspelningar och äckliga substanser i munnen.
/Joulua
Var på eder vakt!
--OBS! VARNING FÖR STARK IRONI UTFÄRDAS. HYVÄÄ TAR INTE ANSVAR FÖR NÅGON AV FÖLJANDE MENINGAR. --
Så, nu står vi här igen. Allt började år 1917, när Finland blev självständigt. Sen dess har denna omtalade nation hållit Åland i ett strypgrepp, den första av en lång rad med kvävningar kom 1923 då Finland, med hjälp av NF, stal Åland från sitt sanna fosterland Sverige. Sen skulle Åland ha en egen EU-parlamentariker. Visst, det skulle ju göra ålänningarna löjligt överrepresenterade i EU att ha blott en företrädare, men låt oss erkänna att vi ålänningar ändå är något extra, ja, vi är ju bäst så att säga. Men icke sa nicke, det fick vi inte, för återigen konspirerade Landet Av Bastu och Knackkorv sig ihop med internationella partners för att stoppa våra få, promille-del-av-Europa-röster från att bli hörda. Det skulle ju trots allt ha gett Åland någon makt! (Visserligen har vi ett eget lagting och regering, så småskaligt att nästan alla känner minst en medlem, men...hysch hysch! Som att det skulle räcka! Vi är ju ålänningar!) Finlandismen försöker ständigt komma in under skinnet på den sanna, rena åländska rasen! Och nu har en förfinskning satts i full rullning. Just det, ni tänker väl alla som jag på dedär nya matkassarna på Sparhallen...
Jasså kauppakassi? Och vad i hela helskotta ska det betyda? Och Bioska, vad är det, smultron på finska kanske? Jag säger då det hörni, det tog ett tag innan jag ens förstod vad denna tingest skulle användas till, så förvirrande text som stod på framsidan.
När ska ni förstå, Finland? Vi är ålänningar, vi är orörbara! Blanda er inga i våran bisnis, för då blir de' rottingkäppen sinni!
//Hyvää
Så, nu står vi här igen. Allt började år 1917, när Finland blev självständigt. Sen dess har denna omtalade nation hållit Åland i ett strypgrepp, den första av en lång rad med kvävningar kom 1923 då Finland, med hjälp av NF, stal Åland från sitt sanna fosterland Sverige. Sen skulle Åland ha en egen EU-parlamentariker. Visst, det skulle ju göra ålänningarna löjligt överrepresenterade i EU att ha blott en företrädare, men låt oss erkänna att vi ålänningar ändå är något extra, ja, vi är ju bäst så att säga. Men icke sa nicke, det fick vi inte, för återigen konspirerade Landet Av Bastu och Knackkorv sig ihop med internationella partners för att stoppa våra få, promille-del-av-Europa-röster från att bli hörda. Det skulle ju trots allt ha gett Åland någon makt! (Visserligen har vi ett eget lagting och regering, så småskaligt att nästan alla känner minst en medlem, men...hysch hysch! Som att det skulle räcka! Vi är ju ålänningar!) Finlandismen försöker ständigt komma in under skinnet på den sanna, rena åländska rasen! Och nu har en förfinskning satts i full rullning. Just det, ni tänker väl alla som jag på dedär nya matkassarna på Sparhallen...
När ska ni förstå, Finland? Vi är ålänningar, vi är orörbara! Blanda er inga i våran bisnis, för då blir de' rottingkäppen sinni!
//Hyvää
Urbant Safari.
Tänään on se päivä, jolloin myrkkyapinat lentelee puissa...
...JAH!
Med det språkbadet var det så dags att sätta igång.
Korporationen utlovade tidigare ett reportage "på gräsrotsnivå", och nu är tiden mogen. Faktum är att dokumentationen av reportaget skedde en dag för länge sedan i en förgången tidsålder, men publiceringen av hela härligheten har fått vänta, mestadels för att vi är lata, men förseningen har även berott på vissa minnesförluster från Hyvääs sida.
Vi på korporationen bestämde oss för att genomföra ett urbant safari, djupt in i betongdjungeln, för att utforska det rika växt- och djurlivet som erbjuds de tappra själar som vågar sig in dit. Och vi fick många trevliga överraskningar på vår utflykt. Ta en titt för er själva:
Mycket snart efter vår ankomst stötte vi på detta. Det är uppenbarligen ett par människoliknande varelser ute på jakt, och de verkar ha fått en bock på kroken! Vi vågade inte närma oss ytterligare, med risk för att skrämma iväg dessa ståtliga predatorer.
Vi planerade tidpunkten för vår resa noga, då vi visste att det under denna tid på året är parningssäsong för långfärdsbussar. Och visst fick vi ett fotografi på ett förälskat par i aktion. Vi önskar dem all lycka och är övertygade om att de kommer att få vackra minibuss-barn. Man kan vagt ana att honan (den gula) är aningen större än hanen, detta beror på att honan är fysiskt sett kraftigare och har som tendens att äta upp hanen efter parningen.
I en växande population är behovet av nya boningar ständigt på topp. Vi lyckades hitta en häckande man, mitt uppe i byggandet av sitt bo. Han verkar ha kommit ganska långt också, och spatserar stolt på takrännan.
Exakt vad detta var fick vi aldrig med säkerhet reda på, men vi har en teori: Detta är någon sorts primitiv fälla, troligen avsedd främst för åldringar, eftersom beståndet av pensionärer i jämförelse med totalbefolkningen på Åland är i konstant ökning. Ett stort bestånd av äldre är inte gynnsamt för populationen, och då måste de tyvärr elimineras. Det är naturens hårda lag.
Här har vi en riktig pärla i fotovärlden. Vi hoppas få ett flertal prisnomineringar för denna dokumentering. Vi fick bild på en födande stadsbuss! Ett sannerligen rörande ögonblick för korporationen. Bilden blev dock lite otydlig i och med att vi återigen inte vågade komma för nära, med risk för att skrämma den kalvande modern.
Och med denna bild avslutar vi safarit. På återseende, och res säkert, gott folk!
Credits för reportaget:
Text: Hyvää
Bilder: Hyvää
Allmänt bitchande i bakgrunden + utsmyckning av två meningar: Joulua
...JAH!
Med det språkbadet var det så dags att sätta igång.
Korporationen utlovade tidigare ett reportage "på gräsrotsnivå", och nu är tiden mogen. Faktum är att dokumentationen av reportaget skedde en dag för länge sedan i en förgången tidsålder, men publiceringen av hela härligheten har fått vänta, mestadels för att vi är lata, men förseningen har även berott på vissa minnesförluster från Hyvääs sida.
Vi på korporationen bestämde oss för att genomföra ett urbant safari, djupt in i betongdjungeln, för att utforska det rika växt- och djurlivet som erbjuds de tappra själar som vågar sig in dit. Och vi fick många trevliga överraskningar på vår utflykt. Ta en titt för er själva:
Mycket snart efter vår ankomst stötte vi på detta. Det är uppenbarligen ett par människoliknande varelser ute på jakt, och de verkar ha fått en bock på kroken! Vi vågade inte närma oss ytterligare, med risk för att skrämma iväg dessa ståtliga predatorer.
Vi planerade tidpunkten för vår resa noga, då vi visste att det under denna tid på året är parningssäsong för långfärdsbussar. Och visst fick vi ett fotografi på ett förälskat par i aktion. Vi önskar dem all lycka och är övertygade om att de kommer att få vackra minibuss-barn. Man kan vagt ana att honan (den gula) är aningen större än hanen, detta beror på att honan är fysiskt sett kraftigare och har som tendens att äta upp hanen efter parningen.
I en växande population är behovet av nya boningar ständigt på topp. Vi lyckades hitta en häckande man, mitt uppe i byggandet av sitt bo. Han verkar ha kommit ganska långt också, och spatserar stolt på takrännan.
Exakt vad detta var fick vi aldrig med säkerhet reda på, men vi har en teori: Detta är någon sorts primitiv fälla, troligen avsedd främst för åldringar, eftersom beståndet av pensionärer i jämförelse med totalbefolkningen på Åland är i konstant ökning. Ett stort bestånd av äldre är inte gynnsamt för populationen, och då måste de tyvärr elimineras. Det är naturens hårda lag.
Här har vi en riktig pärla i fotovärlden. Vi hoppas få ett flertal prisnomineringar för denna dokumentering. Vi fick bild på en födande stadsbuss! Ett sannerligen rörande ögonblick för korporationen. Bilden blev dock lite otydlig i och med att vi återigen inte vågade komma för nära, med risk för att skrämma den kalvande modern.
Och med denna bild avslutar vi safarit. På återseende, och res säkert, gott folk!
Credits för reportaget:
Text: Hyvää
Bilder: Hyvää
Allmänt bitchande i bakgrunden + utsmyckning av två meningar: Joulua
